Funderingar

Vänner!

Denna helg firas det att det är 50 år sedan kyrkomötet beslutade att kvinnor kan prästvigas. Personligen tänker jag inte fira. Kanske är det rätt att fira, kanske inte, tids nog får vi veta. Att frågan inte är färdigbehandlad framgår med all önskvärd tydlighet. Gudrun Schyman har dundrat på som den värsta krigstank de senaste veckorna, debattartiklar, TV, kanske ännu mer. Detta trots att hon inte är medlem i Svenska kyrkan. Märkligt.

Det är inte synd om de kvinnliga prästerna i Svenska kyrkan, de har allt. De kan bli präster, kyrkoherdar, kontraktsprostar och biskopar. De behöver bara andas om diskriminering så kommer radio, TV och alla tidningar och slår på stort utan att undersöka huruvida diskriminering föreligger. Jag tror att det förekommer att kvinnliga präster diskrimineras, verkligen, precis som det i vilken annan sektor som helst finns människor som diskrimineras. Dock förvånar det mig storligen att diskriminering sällan verkar undersökas.

En grupp som aldrig kan tala om diskriminering trots att de alltid diskrimineras är de män som inte övertygats om att ordningen med kvinnliga präster är rätt. De kan inte bli präster, inte kyrkoherdar, inte kontraktsprostar och inte heller biskopar. De kan vara hur goda präster som helst, men bejakar de inte ordningen med kvinnliga präster så är det kört. Alla har rätt i dagens debatt-Sverige att kasta skit på dem, trots att de gör väldigt lite väsen av sig.
I det tysta verkar också de kvinnliga präster som arbetar tillsammans med de s k kvinnoprästmotståndarna. Hade det varit någon slags ordning på detta jubileum hade det inbjudits till framtidsseminarier i försoning. Vilken dynamik det skulle bli i en kyrka där båda åsikterna i ämbetsfrågan var lika mycket värda! Vilken fokusering vi skulle få på väsentligheter! Den dagen respekten åter gör sitt intåg i Svenska kyrkan ska jag fira, inte en dag före!

Vår kyrka är oändligt fattig utan respekt.

funderade
Orgeltramparen

Styrelsemöte

I lördags ägnade jag och mina Frimodiga vänner dagen åt styrelsemöte i stiftsföreningen i vackra Slöinge. Vilket gäng! Positiva, kunniga, glada, förväntansfulla. Ibland känns det som om vi kan riva alla murar i världen!

Förra veckans största kyrkliga nyhet var nog ändå att biskop Bertil, snart 84 år ung, har börjat blogga! Heja!
bertilbloggar.wordpress.com

Orgeltramparen

Nära Jesus - nära varandra

I kväll har vi haft visionskväll i församlingshemmet, inga dörrar sprangs ner, alla fick sittplats, vi hade platser över. Vi var något fler än de första 12. Jag tror på vår vision, jag tror på mun-mot-mun-metoden att föra ut evangeliet om Jesus Kristus. Inte hade lärjungarna något register där de kunde dra ut namn och adress på alla födda år 3-13 och sedan inbjuda dem till en helkväll med Jesus vid Genesarets sjö! Men säkert fick de lära sig att använda orden; "Kom och se"! Vi har glömt bort det enkla, självklara.

Orgeltramparen

Heberlein dundrar på

Vänner!

Ann Heberlein verkar vara en dam med skinn på näsan, inte bara det; hon är trött på kyrkan och vågar säga det. Detta, att en liberal teolog träder fram och säger allt det som de sk konservativa har sagt i årtionden är så vitt jag kan se något nytt. Jag tar mig friheten att saxa ur hennes krönika i Expressen:

När jag kommer till kyrkan vill jag be och bekänna. Jag vill få syndernas förlåtelse och jag vill ta emot nattvarden. Jag vill höra Guds ord förkunnas av en kunnig teolog som inte väjer för det som är svårt, som det där med korset, lidandet, ondskan, synden och döden. Allt det där som också finns i människans liv. Som är en oundviklig del i att vara människa.
Att vara människa är ju faktiskt att misslyckas ibland, att göra fel, att synda. Att möta ondskan. Att utsättas för lidande. Om inte kyrkan vågar tala om det, vem vågar då?
Jag vill också höra om kärleken, godheten, glädjen, nåden, barmhärtigheten och förlåtelsen. Det där som också finns i människors liv, då och då. Jag vill höra talas om det på allvar. På riktigt. Så att det känns. Inte något banalt Bamseprat om att vara snäll och kramas. Jag vill framför allt höra om Gud. Jag vill bli tagen på allvar, som en tänkande och kännande människa.

Hemlig

Vilken cirkus!

Jag och döttrarna har just kommit hem från cirkus. Denna cirkus har varit vår granne i över ett dygn, klart man måste kolla in dem!
Detta var mitt första cirkusbesök någonsin, döttrarnas andra. Bland mycket annat fick vi se multiartisten Leila. Det är inte utan att man, som min vän Snedseglaren, börjar fundera: "Kyrkan behöver multiartister, folk som kan lite av varje". Sjunga kunde hon också, Leila. Hå hå ja ja vilket liv de lever, bäst att inte fundera för mycket.

Hemlig funderare

Vilodagen

Vänner!

Tänk på vilodagen....jodå, två ordentliga gudstjänster med kh, riktigt bra predikan! Men sedan - fixa mat i tid och otid, eländig tvättmaskin som krånglade sent i går behövde omsorg, ordna äldsta dotterns alla saker som skall med i morgon, äntligen sortera ett tvättberg i Mount Everesthöjd, skriva till styrelsevännerna, ringa Mor, ja så var det kväll.

Och i morgon skall sångarsystrarna och jag spela in oss......mer om det en annan gång!

Hemlig mot Brander/Skytte-boken
sedan
snarklådan

På cykel

Vänner, idag har jag cyklat två mil med mina flickor! Erkänn att det var duktigt! Vi är dock rätt slut alla tre nu....men skönt var det!

Hemliga cykeltramparen