söndag 31 augusti 2008

Heberlein dundrar på

Vänner!

Ann Heberlein verkar vara en dam med skinn på näsan, inte bara det; hon är trött på kyrkan och vågar säga det. Detta, att en liberal teolog träder fram och säger allt det som de sk konservativa har sagt i årtionden är så vitt jag kan se något nytt. Jag tar mig friheten att saxa ur hennes krönika i Expressen:

När jag kommer till kyrkan vill jag be och bekänna. Jag vill få syndernas förlåtelse och jag vill ta emot nattvarden. Jag vill höra Guds ord förkunnas av en kunnig teolog som inte väjer för det som är svårt, som det där med korset, lidandet, ondskan, synden och döden. Allt det där som också finns i människans liv. Som är en oundviklig del i att vara människa.
Att vara människa är ju faktiskt att misslyckas ibland, att göra fel, att synda. Att möta ondskan. Att utsättas för lidande. Om inte kyrkan vågar tala om det, vem vågar då?
Jag vill också höra om kärleken, godheten, glädjen, nåden, barmhärtigheten och förlåtelsen. Det där som också finns i människors liv, då och då. Jag vill höra talas om det på allvar. På riktigt. Så att det känns. Inte något banalt Bamseprat om att vara snäll och kramas. Jag vill framför allt höra om Gud. Jag vill bli tagen på allvar, som en tänkande och kännande människa.

Hemlig

1 kommentar:

Eva sa...

Jag håller med Heberlein! Hoppas man kan få henne o fler att komma med i FK:s kyrkopolitik. Det är det enda som kan rädda kyrkan, från att bli en slags kulturinstution Hon säger sig inte gilla det hon kallar konservativt. Hon o andra har så konstiga föreställningar om konservvativa framför allt- präster i kyrkan. De tycks tro att dessa sitter hema med knäppta händer och låter fruarna sköta allt, när det är precis tvärtom. I sak tycker de samma!!