fredag 25 januari 2008

Någon annan borde få se vårt regn!

Vänner!

En god vän sa så klokt häromveckan att mängden vatten alltid är densamma på jorden. Nu har vi sett det här regnet så länge så nu kan någon annan få se det! Så rätt, så rätt. Tröttsamt är det, tur att vårt hus inte står i en lerslänt...

Döttrarna är lite småhängiga. Nr 1 har varit hemma några dagar med sin bronkithosta, alltid samma slags hosta hos henne sedan hon hade RS-virus sex veckor gammal. Nr 2 känner sig yr och har sovit några timmar i eftermiddag. Nu njuter de i alla fall av geografi i dumburken. Sedan får det bli snarklådan, härligt med sovmorgon i morgon.

Jag har redan förvarnat om att vi ska ha familjedag i morgon, vi ska göra något tillsammans - storstäda! Förhoppningsvis blir det tid över till högarna i tvättstugan, ni vet de som är som nåden, de tar aldrig slut.

Morsning, korsning!

Orgeltramparen

lördag 12 januari 2008

Ra di dej da di dl i dej

Vänner!

En ledig dag har gått i polskornas tecken! Det är underbart när det svänger, men ibland är det en bit dit...

Mina sångarsystrar har haft besök av vår mentor i dag, sångerskan Eva. Med sig i stora musikväskan hade hon underbara arrangemang från tiden med Rosenbergs sjua. Vi har försökt få till sväng, sjungit täta intervall, improviserat, känt polska i hela kroppen, strechat tungan, talat om scenskräck, börjat förbereda sommar o julprogram och lite till. Jag hade framme noterna nyss och verkade ha glömt allt, för trött tror jag. Gårdagens middag med A drog som vanligt ut på tiden, men roligt hade vi! Nu får det bli snarklådan och lite P1 i iPoden.

På tisdag börjar terminen i kyrkokören och de underbara ungarna i Mumin. Det ska bli roligt, rapporter följer!

Orgeltramparen

torsdag 10 januari 2008

Medan vinden viner

Vänner!

Jag har semester, det brukar jag ha denna vecka i januari och göra i stort ett ingenting förutom att slänga ut julen. Nu blir det så i år att det är det enda jag inte gör.

Ett besök i Göteborg brukar stå på schemat. Med mig hem kom jag med en tröja som jag kanske inte alls behövde. Jag hann i alla fall med ett möte som gav mycket. Man måste ha kloka människor i sin omgivning!

Förövrigt innebär denna vecka sång och blockflöjt, städ och tvätt samt lite ajlande. Fortbildning i sång tillhör ju även denna termin fortbildning men det övriga står på fritidskontot. Egentligen är musicerande som ett hem. Håller man inte på jämt så slammar det igen.

Mot tvätten och blockflöjten!

Orgeltramparen

onsdag 2 januari 2008

På banan igen!

Vänner!

Efter Annandagens julkonsert hade jag F Y R A dagar lediga. Det var riktigt skönt! Nyårsaftonen bjöd på nyårsbön i slottskyrkan här i närheten. Kyrkokören sjöng och vi hade sedvanligt nyårstilltugg, skålade och tackade för det gamla året och skålade och önskade välgång inför det nya.
Min kyrkokör är tapper, men jag är orolig för våra herrstämmor. De är få sångare i stämmorna, duktiga javisst, men vi skulle behöva bli fler. En del börjar bli till åldern komna, de bär sina år med heder, verkligen, men är man drygt 70 och har mycket att bära och har lite krämpor så behöver man yngre förmågor som hjälper till att bära. Jag borde egentligen begära sångprov av alla män jag möter. Förhoppningsvis löser det sig.

Nu har jag några dagar av planerande, känns alltid lite stressigt inför vårterminen. Inför höstterminen kan man gå och skrota med repertoarval hela sommaren.

I kväll har vi i Ajl övat på vårt program "Allt har sin tid". Vi har inte sjungit en enda ton på det sedan den 23 september. Lite laddade var vi när vi började öva, skulle vi komma i håg? Efter tre timmar visste vi svaret, välkomna till Vallda kyrka den 20 januari!

Orgeltramparen

onsdag 26 december 2007

Betlehem!

Vänner!

God fortsättning!Så kom vi då fram till Betlehem, i stjärnans ljus har vi befunnit oss några dagar. När vädret har varit så erbarmligt ute har det varit både skönt och trevligt att krypa in i kyrkans värme. Värme på många sätt. Jag måste få börja dagens blogg med att berömma mina arbetskamrater S o B, våra präster. Så många goda predikningar jag har hört de senaste dagarna! Tänk, hela julaftonen hörde jag B, olika predikningar, alla lika bra, alla tänkvärda, alla gav nytt ljus över julberättelsen. Tack för det!

En kantorsfamiljs jul är lite speciell. Människor som inte vet att Julen firas p g a Frälsarens födelse anser säkert att en kyrkoarbetares liv är totalt crazy under julen. Här följer en kort dagbok från våra tre juldagar:
Fru kantor ger sig i väg kl 10 på förmiddagen, övar med musiker inför gudstjänsten kl 11. Efter den gudstjänsten övas blockflöjt inför Annandagens julkonsert.
Lunch 11.30, en stunds vila innan fru kantor med barn kl 13.30 ger sig av till servicehuset. Även de gamle ska få del av Frälsarens födelse. Åter i hemmer kl 15, lite förberedelse inför middagen, mot nästa kyrka kl 16, övning, gtj åter i hemmet kl 18.15. Då uppstämmer fru kantor tacksägelser till sin familj som har middagen klar. Middag, klappar öppnas. Kl 20.30 gör sig fru kantor redo för att gå till sängs samtidigt som herr kantor gör sig redo att ge sig av till midnattsmässa. Herr kantor bäddar i källaren, fru kantor ska inte vakna när herr kantor kommer hem. Herr kantor ska inte vakna när fru kantor stiger upp.
Efter några timmars sömn stiger fru kantor upp kl 05:00, väcker dotter, går till kyrkan, har julotta. Åter i hemmet, slumar lite, åter i kyrkan kl 10, övning, högmässa, åter i hemmet kl 13. Efter lunch stupar fru kantor i säng, helt slut. Herr kantor har vaknat till liv. En stilla eftermiddag i kantorshemmet, fru kantor raglar upp efter några timmars sömn, dricker kaffe, fördriver tiden framför TV:n.
Annandagen möter herr o fru kantor kl 8. Herr kantor åker iväg, fru kantor strax därefter. Fru kantor åter vid 11, lagar lunch, tar en snabb promenad, äter, ger sig av till dop kl 13. Ingen herr kantor hemma. Ställer i ordning körstolar mm inför konsert efter dopet, går till hemmet,säger hej till herr kantor, "nu går jag igen", börjar öva 14.45, tar emot första sångarna 15.30, har konsert 18, är glad för alla sina sångare, tar emot folkets jubel, diskar i församlingshemmet och stiger in i hemmet kl 20. Nu sitter vi och knäpper och nötter. Nu väntar fyra dagars ledigt.

Kantorn

lördag 22 december 2007

Betlehem är nära!

Vänner!

Det var länge sedan sist! Jag kom liksom av mig i november då ALLT hände, sjuk några dagar, fram och tillbaka till Stockholm två gånger på sju dagar. Först var jag och Hjärter Kung gudföräldrar till lilla Anna i Solna kyrka, sedan var det ett otroligt spännande och roligt möte med KMR:s förbundsstyrelse. Flängandet (fattar inte att Minister in spe orkar!) och sjukan gjorde att jag kom av mig med allt, skönt att ta det lite lugnt ett tag, eller rättare sagt skala av allt onödigt och fokusera på det väsentliga. (Inbillar jag mig i alla fall att jag gjorde...) Folksången fick naturligtvis gå på sparlåga några veckor. Det är egentligen inte förrän denna vecka jag har tagit upp det på allvar igen.

Nu är i alla fall julen nära. Jag känner mig färdig med allt här hemma och även med det musikaliska förberedelserna. I morrn vill jag bara lata mig....Barngrupperna hade avslutning i söndags. Det är underbart med dem, men ack så skönt när det blir lov! Äntligen kunde jag börja öva själv. Jag har haft härliga timmar vid orgeln denna vecka! Jag måste också nämna ungdomskörens luciatåg i söndags, SÅ vackert och fint det blev! Levande ljus t o m i lucias krona. Detta gav mersmak, jag vill göra ett liknande luciatåg nästa år, förhoppningsvis med några Staffan med strut och stjärna.

Julens sånger betyder mycket för oss alla. Jag vill ha det traditionella, men även lite nytt. I december har jag fastnat för två nya sånger som jag hoppas få göra nästa år. Den första hörde jag på andra söndagen i advent i folkmusikmässan "Himlen inom". Sången hade säkert 12, 15 verser och refrängen löd "Julens tecken är en stjärna", så sant som det är sagt!
Den andra sången är den inte helt obekanta "Koppången" av en broder Moreus, spelman från Orsa. Ann-Sofie von Otter, världens bästa sångerska, enligt mig, sjöng. Om jag minns saken rätt ligger Koppången i Orsa Finnmark där nämnde Moreus åker skidor långt in på vårkanten. Nu hörde jag sången med Py Bäckmans text. Jag säger bara en sak, Ståpäls! Vilken text!!! Vad säger ni om denna sista strof:

Och jag går till dom andra,
jag vill känna julens frid.
Jag vill tro att han föddes
och finns med oss här i tiden.
Det är jul och det finns ett barn i mig
som vill tro att det hänt,
och som tänder ett ljus
varje söndag i advent.

"Jag vill tro att han föddes och finns med oss här i tiden.....som vill tro att det hänt" Med dessa ord önskar jag Dig

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!

Orgeltramparen

tisdag 6 november 2007

Skynda till Betlehem!

Vänner!

Så har uppladdningen börjat inför jul och advent,för oss i kyrkokörer, och andra körer också förresten! Nytt ska blandas med gammalt, tradition ska gå hand i hand med förnyelse. Första delen av körövningen i kväll fick bli adventssånger, alla bekanta, mer eller mindre. Efter rast tog John Rutters "Skynda till Betlehem" all tid. På den finns mycket att göra, men den kommer att bli riktigt bra! Så gick vi hem i den kalla novembernatten, det känns inte alls konstigt att sjunga "Skynda till Betlehem"!

Sedan jag skrev senast har jag fyllt år. Mor och svärmor och svärfar var här och hälsade på, trevligt att di gamle orkar! Kören sjöng fint för mig, efter att jag givit dem ton till "Sångarhyllningen" I kören hjälps vi åt! Familjen hade förstås uppvaktat på morgonen, rart och trevlig som alltid, man blir rörd!

Min fortbildning fortskrider. Trall, koral och kulning samt ett arrangemang på en julvisa står på programmet denna vecka samt lite analyser av proffsarrangemang. Klurigt och roligt! Kyrkokören vet inte ännu att det är ett arrangemang tillägnat dem som är veckans läxa! Kör, två gitarrer och två blockflöjter ska det bli. Det finns faktiskt väldigt få kända svenska julsånger om man bortser från rena körsånger förstås. Testa dig själv, hur många kan du? Stilla Natt? Fel den är österikisk. Lyssna när du går i köpcentrum så får du se om det finns några svenska. Vi har många Staffansvisor, många fler och bättre än de vanliga i luciatågen!

Jag läser just nu Leif G W Perssons senaste bok, som handlar om Palmemordet. En grupp poliser börjar utreda och finner de mest häpnadsväckande saker! Är det sant?! Inte vet jag men det faller helt klart inom rimlighetens gränser!

Mot snarklådan! Zzzzzz

KO