Vänner!
Hela gårdagen gick åt till sångövning. Kvartetten AJL där jag är med hade heldagsövning inför vårt program den 23/9. Programmet heter Allt har sin tid och det stämmer på det mesta i min verklighet. Jag har sjungit i hela mitt liv, mest i kör, tycker att jag behärskar den konsten ganska väl, men detta vårt program är det absolut svåraste jag har gjort. Att sjunga solo är lätt, då bestämmer man själv, att sjunga i kör är ett trevligt och förhållandevis lätt lagarbete, man hjälps åt att dra lasset. Kvartettsång, ibland unisont, ibland i stämmor är hejdlöst svårt. Många av våra sånger skall sjungas solistiskt av fyra samtidigt, ingen sång är den andra lik, texten skall deklameras helt lika av fyra olika personer, dessutom har vi tänkt sjunga allt utantill. Vi gjort de flesta av arrangemangen till sångerna mer eller mindre under våra övningar Nu har vi fyra veckor kvar att väva i hop allting. Det kommer att gå - med lite blod, svett och tårar. Med oss har vi den eminente Greger på fiol o mandola, jättekul och ett otroligt lyft för oss. Välkomna till Fjärås kyrka den 23 september kl 18!
Något annat; häromdagen skrev jag om politisk inkorrekthet. För er som vill läsa mer om det kan jag tipsa om Pär Linderoths blogg: http://www.kaplansgarden.blogspot.com/. En präst med den gamla ämbetssynen som gärna samarbetar med kollegor av båda könen!
På tisdag har kyrkokören kick-off hemma hos Kvarna-Bengt i Myra kvarn. Det ska bli väldigt roligt att träffa alla igen. Det är en underbar samling människor! Till helgen sjunger vi tillsammans med våra sångarvänner från Tölö. Veckan därpå drar barnkörerna i gång och även min sångfortbildning. Så roligt! Om jag nu bara lyckas lära mig alla 15 texterna till programmet den 23:e så är allt frid och fröjd...
Kerstin
söndag 26 augusti 2007
måndag 20 augusti 2007
Så när storfiskarn talar om.....
Vänner!
Dagens middag är räddad. Övriga familjen gav sig ut på fiskafänge i går eftermiddag. Med sig hem hade de en gädda på 5 kg...jag vet inte om jag ska skratta eller gråta! Bytet togs omhand, det mesta lades i frysen för framtida bruk, men idag, och kanske även våra gäster i morgon, ska få ta del av besten. Recept mottages tacksamt!
I går tjuvstartade jag arbetet med högmässa där ungdomskören medverkade. Det var en fantastisk gudstjänst. Kandidat Å hade skriftetalet, riktigt bra och vår egen B hade predikan. Den mannen har undervisningens gåva! Två flickor ur ungdomskören sjöng solo, väldigt fint, ja hela kören sjöng bra och vårt lilla band spelade fint. Jag blir glad av att arbeta här i vår församling!
I dag börjar höstens arbete på riktigt. Jag ska sätta mig vid pianot någon timma och lära mig repertoar som kyrkokören skall sjunga nästa helg. I kväll skall jag träffa ett sorgehus och tala om musik till en begravning nästa vecka. Dessutom behöver jag öva sång för egen del och lägga upp lite riktlinjer inför min fortbildning.
Skolan börjar i morgon för mina flickor. De ser fram emot det väldigt mycket. Nya skolväskor inköptes förra veckan, är packade och klara! Sommarlovet har gått rasande fort. Det är skönt att vara ledig, men väldigt skönt när de vanliga rutinerna kommer i gång igen.
Allt för nu!
Kerstin
Dagens middag är räddad. Övriga familjen gav sig ut på fiskafänge i går eftermiddag. Med sig hem hade de en gädda på 5 kg...jag vet inte om jag ska skratta eller gråta! Bytet togs omhand, det mesta lades i frysen för framtida bruk, men idag, och kanske även våra gäster i morgon, ska få ta del av besten. Recept mottages tacksamt!
I går tjuvstartade jag arbetet med högmässa där ungdomskören medverkade. Det var en fantastisk gudstjänst. Kandidat Å hade skriftetalet, riktigt bra och vår egen B hade predikan. Den mannen har undervisningens gåva! Två flickor ur ungdomskören sjöng solo, väldigt fint, ja hela kören sjöng bra och vårt lilla band spelade fint. Jag blir glad av att arbeta här i vår församling!
I dag börjar höstens arbete på riktigt. Jag ska sätta mig vid pianot någon timma och lära mig repertoar som kyrkokören skall sjunga nästa helg. I kväll skall jag träffa ett sorgehus och tala om musik till en begravning nästa vecka. Dessutom behöver jag öva sång för egen del och lägga upp lite riktlinjer inför min fortbildning.
Skolan börjar i morgon för mina flickor. De ser fram emot det väldigt mycket. Nya skolväskor inköptes förra veckan, är packade och klara! Sommarlovet har gått rasande fort. Det är skönt att vara ledig, men väldigt skönt när de vanliga rutinerna kommer i gång igen.
Allt för nu!
Kerstin
onsdag 15 augusti 2007
Politiskt inkorrekt
Vänner!
Dagen började med ett besök i kommunens huvudort, där jag och dotter nr två gjorde ett besök på hennes nya skola. Vi ville gärna ta i hand på nya fröken innan skolstarten. Det blir säkert alldeles utmärkt!
Färden gick sedan vidare till det stora köpcentrumet där vi träffade vännerna L och A. Alltid underbart roligt att träffas och utbyta några ord. Man är alltid styrkt efter samtal med vänner som L och A. Eftersom vi inte följt med så mycket vad som hänt i tidningar, TV o radio under vår Norrlandsexpedition så fick vi oss en liten uppdatering kring ett mediebråk som pågått mellan några författare. Återigen påminde vi varandra att man så sällan diskuterar pudelns kärna i vårt kära fädernesland, väldigt lätt har man att komma till sidospår som fullkomligt tar död på all vettig argumentation. En liknande sak har jag gått och funderat på länge. Jag vill redan nu varna känsliga läsare att jag kommer att vädra en del åsikter som inte är politiskt korrekta.
Jag kastar mig ut: Till prästtjänst i Svenska kyrkan vigs kvinnor och män, så har det varit sedan 1960, då de tre första kvinnorna vigdes, bl a Margit Sahlin, klok kvinna. Sett i ett längre perspektiv så är det väldigt kort tid som kvinnor har vigts till prästämbetet, ca 50 år i kyrkans snart 2000-åriga historia. Större delen av tiden har alltså prästämbetet enbart varit öppet för män.För att utrota den gamla ämbetssynen beslöts för ett antal år sedan, 1993?, att man blir inte prästvigd om man inte kan samarbeta fullt ut med präster av båda könen. Men - det finns fortfarande människor av båda könen som har den gamla ämbetssynen. Sedan när har man med dekret uppifrån kunnat utrota en åsikt, i det här fallet en åsikt som varit allenarådande under mycket lång tid?
Det som förvånar mig i hela denna soppa är att två ståndpunkter i en ganska perifer kyrklig fråga inte kan samsas i samma kyrka. Var finns respekten? Jag kan inte se att det är kränkande att ha den gamla ämbetssynen. Ytterligare en sak i samma soppa förvånar; det är tillåtet att kasta hur mycket skit som helst på den som har den gamla ämbetssynen. Du får inte som präst (man) försiktigt säga att du tror att Gud inte hade tänkt att kvinnan skulle vara präst, då kränker du. Men - du får ge dem som har den gamla ämbetssynen vilka tillmälen som helst, mörkermän, män med fula trynen, kvinnohatare etc, det är ingen kränkning.
Jaha, hon är kvinnoprästmotståndare tänker du kanske nu. För min egen del är frågan perifer, tids nog får vi veta, kanske är det rätt, kanske fel. I väntan på rätt svar får man gilla läget, det finns kvinnliga präster som gör ett gott arbete precis som det finns manliga präster som gör ett gott arbete. Det är kanske en rikedom att det finns präster av båda könen, men det är ett fattigdomsbevis att det råder åsiktsdiktatur.
Kerstin
Dagen började med ett besök i kommunens huvudort, där jag och dotter nr två gjorde ett besök på hennes nya skola. Vi ville gärna ta i hand på nya fröken innan skolstarten. Det blir säkert alldeles utmärkt!
Färden gick sedan vidare till det stora köpcentrumet där vi träffade vännerna L och A. Alltid underbart roligt att träffas och utbyta några ord. Man är alltid styrkt efter samtal med vänner som L och A. Eftersom vi inte följt med så mycket vad som hänt i tidningar, TV o radio under vår Norrlandsexpedition så fick vi oss en liten uppdatering kring ett mediebråk som pågått mellan några författare. Återigen påminde vi varandra att man så sällan diskuterar pudelns kärna i vårt kära fädernesland, väldigt lätt har man att komma till sidospår som fullkomligt tar död på all vettig argumentation. En liknande sak har jag gått och funderat på länge. Jag vill redan nu varna känsliga läsare att jag kommer att vädra en del åsikter som inte är politiskt korrekta.
Jag kastar mig ut: Till prästtjänst i Svenska kyrkan vigs kvinnor och män, så har det varit sedan 1960, då de tre första kvinnorna vigdes, bl a Margit Sahlin, klok kvinna. Sett i ett längre perspektiv så är det väldigt kort tid som kvinnor har vigts till prästämbetet, ca 50 år i kyrkans snart 2000-åriga historia. Större delen av tiden har alltså prästämbetet enbart varit öppet för män.För att utrota den gamla ämbetssynen beslöts för ett antal år sedan, 1993?, att man blir inte prästvigd om man inte kan samarbeta fullt ut med präster av båda könen. Men - det finns fortfarande människor av båda könen som har den gamla ämbetssynen. Sedan när har man med dekret uppifrån kunnat utrota en åsikt, i det här fallet en åsikt som varit allenarådande under mycket lång tid?
Det som förvånar mig i hela denna soppa är att två ståndpunkter i en ganska perifer kyrklig fråga inte kan samsas i samma kyrka. Var finns respekten? Jag kan inte se att det är kränkande att ha den gamla ämbetssynen. Ytterligare en sak i samma soppa förvånar; det är tillåtet att kasta hur mycket skit som helst på den som har den gamla ämbetssynen. Du får inte som präst (man) försiktigt säga att du tror att Gud inte hade tänkt att kvinnan skulle vara präst, då kränker du. Men - du får ge dem som har den gamla ämbetssynen vilka tillmälen som helst, mörkermän, män med fula trynen, kvinnohatare etc, det är ingen kränkning.
Jaha, hon är kvinnoprästmotståndare tänker du kanske nu. För min egen del är frågan perifer, tids nog får vi veta, kanske är det rätt, kanske fel. I väntan på rätt svar får man gilla läget, det finns kvinnliga präster som gör ett gott arbete precis som det finns manliga präster som gör ett gott arbete. Det är kanske en rikedom att det finns präster av båda könen, men det är ett fattigdomsbevis att det råder åsiktsdiktatur.
Kerstin
söndag 12 augusti 2007
Hemma hos sniglarna igen!
Vänner!
Ja så var man hemma igen efter tre veckor på hjul. För att ge er som inte tillbringat tre veckor i en husvagn en bild av hur det är; när vi kom till vår högst ordinära hytt på färjan kändes denna hytt som rena lyxen. Vi trodde verkligen att vi fått lyxhytten, men det hade vi nog inte!
Nu ska jag inte trötta er mer med reserutter men vad var bra, vad var mindre bra?
Bra: samer och renar, underbart vacker finlandssvenska, bad i Finland, Dellensjöarna, snöklädda fjäll.....
Mindre bra: lite för mycket regn...allt annat som klassificeras till mindre bra är gömt och glömt i "Glöm-ström".
Så blir det till att ge sig ut på lite snigeljakt!
KO
Ja så var man hemma igen efter tre veckor på hjul. För att ge er som inte tillbringat tre veckor i en husvagn en bild av hur det är; när vi kom till vår högst ordinära hytt på färjan kändes denna hytt som rena lyxen. Vi trodde verkligen att vi fått lyxhytten, men det hade vi nog inte!
Nu ska jag inte trötta er mer med reserutter men vad var bra, vad var mindre bra?
Bra: samer och renar, underbart vacker finlandssvenska, bad i Finland, Dellensjöarna, snöklädda fjäll.....
Mindre bra: lite för mycket regn...allt annat som klassificeras till mindre bra är gömt och glömt i "Glöm-ström".
Så blir det till att ge sig ut på lite snigeljakt!
KO
lördag 11 augusti 2007
Hem punkt nu
Vänner!
Resan går mot sitt slut, om några timmar går färjan Nådendal-Kapellskär, vilka namn! underbart vackra!
Vi har haft riktigt varmt väder i Finland, en del bad, väldigt välkommet!
Finland är ganska trist, ursäkta alla som gillar Finland...alldeles flackt och så skog skog skog. Ibland har vi tagit in på någon liten kustväg för att få se lite hav men icke, alltid skog i vägen. Nu ska det bli skönt att ge sig ut på böljan den blå och även se havet från vardagsrumsfönstret.
Kort inlägg idag, batteriet håller på att ta slut!
På återhörande!
Kerstin
Resan går mot sitt slut, om några timmar går färjan Nådendal-Kapellskär, vilka namn! underbart vackra!
Vi har haft riktigt varmt väder i Finland, en del bad, väldigt välkommet!
Finland är ganska trist, ursäkta alla som gillar Finland...alldeles flackt och så skog skog skog. Ibland har vi tagit in på någon liten kustväg för att få se lite hav men icke, alltid skog i vägen. Nu ska det bli skönt att ge sig ut på böljan den blå och även se havet från vardagsrumsfönstret.
Kort inlägg idag, batteriet håller på att ta slut!
På återhörande!
Kerstin
tisdag 7 augusti 2007
På plajan i Finland - Hyvää!
Vänner!
Här har det varit tvära kast de senaste dagarna! Från gruvor och fjäll till plajan i Uleåborg. Jag undrar om vi inte närmar oss Galenskaparnas sång snart; "Fem minuter Falsterbo och fem minuter Koster"!
Nåväl, vi lämnade Kiruna och tog oss på skumpiga vägar till Abisko och Björkliden. Skumpigt ja, men oerhört vackert, snöklädda fjäll följde oss på vägen, delvis efter Torne träsk. Vi såg vår första snöskoter. övergiven efter vägen. Så nådde vi Abisko och var skulle vi bo, campingen såg inte så rolig ut så vi beslutade oss för att köra vidare en mil till Björkliden, där fanns en kanske lika tråkig plats men något bättre utsikt, så upp till hotellet för att betala. 210 kr, hoppsan! Dyrast hittills, men förmodligen vackrast. Vi slängde i oss lite mat och gav oss i väg upp i fjällen där det skulle finnas en fiskesjö. Sjön hittades och fisket kom i gång, men inget napp, bara lite hjortron att plocka, inte så illa eftersom det lär vara ett dåligt hjortronår. Vi hängde dock inte läpp trots liten fiskelycka, vi hade en väldigt fin kväll i fjällen. Fjällvandringsindustrin fick mig att börja fundera på ett och annat. Vi hade knappt kommit in i hotell-lobbyn förrän en stor monter visade på "rätt klädsel". Sportshopen låg på andra sidan parkeringen, där kunde man köpa "rätt kläder" för vandring eller varför inte golf i Björkliden? Bengts och Elisabets semester nästa år är klar!!! Det kan nog vara ganska hippt att fjällvandra, men behöver naturligtvis inte vara det, man gör som man vill, men att det fanns en "rätt-kläd-industri" kring det förvånade.
Så började tillbakafärden. Vi åkte in i Jukkasjärvi, strax öster om Kiruna, ni vet där det finns ett ishotell. Det var naturligtvis inte något ishotell där nu. Sedvanliga kyrktitten. Vid sidan om kyrkan stod det "sami-handcraft", det hade vi sett många gånger, skulle vi göra ett sista besök innan vi lämnade Lappland? Vi gick in och detta besök skall vi sent glömma. Det visade sig vara ett litet samiskt utemuseum. Vid ingången stod en tältkåta där man hade café, öppen eld kaffe och vatten i kittlar som kokade över elden. En liten souvenirhylla med fina samiska saker, dyra, hur vågade de ha dem helt öppet? Två 5000 :-knivar hade blivit stulna fick vi strax veta. In genom öppningen kom 2 meter svensk norrlänning med stort skägg som vi genast kom i snack med. Vad han inte visste om samer var inte värt att veta, själv var han inte same, men strax kom hans medhjälpare, Jonas, tvättäkta same vars far har renar. Vi frågade och undrade och fick svar på allt vi ville veta och kom naturligtvis därifrån med både renfäll och renhorn, kastade lasso, plåtade renar och tittade runt lite. Vi svenskar är ju så rediga och lite av världsamvete stoltserar vi med, inte varit i krig på 200 år, så rediga så, fördömer både det ena och det andra världen över, men vår egen historia, hur samerna har behandlats står det märkligt lite i historieböckerna om. Besök Jukkasjärvi om ni har vägarna förbi!
Färden gick vidare, stopp för natten i Töre, där E10 möter E4.
I dag har vi som synes av rubriken kommit in i Finland. Vi är på en camping vid havet (Görel kallar förresten alla vatten för hav, när vi gick i skogen efter Kalix älv häromdagen sa hon, "jag ser havet"!) Vilken sandstrand! Man skulle kunna tro att vi är vid Skrea strand men vi är i höjd med Skellefteå! Det var skönt i vattnet. Här är en stor men mysig camping ett jättehotell och kontrasten mot Kirunafjällen kan knappast vara större.
Här har det varit tvära kast de senaste dagarna! Från gruvor och fjäll till plajan i Uleåborg. Jag undrar om vi inte närmar oss Galenskaparnas sång snart; "Fem minuter Falsterbo och fem minuter Koster"!
Nåväl, vi lämnade Kiruna och tog oss på skumpiga vägar till Abisko och Björkliden. Skumpigt ja, men oerhört vackert, snöklädda fjäll följde oss på vägen, delvis efter Torne träsk. Vi såg vår första snöskoter. övergiven efter vägen. Så nådde vi Abisko och var skulle vi bo, campingen såg inte så rolig ut så vi beslutade oss för att köra vidare en mil till Björkliden, där fanns en kanske lika tråkig plats men något bättre utsikt, så upp till hotellet för att betala. 210 kr, hoppsan! Dyrast hittills, men förmodligen vackrast. Vi slängde i oss lite mat och gav oss i väg upp i fjällen där det skulle finnas en fiskesjö. Sjön hittades och fisket kom i gång, men inget napp, bara lite hjortron att plocka, inte så illa eftersom det lär vara ett dåligt hjortronår. Vi hängde dock inte läpp trots liten fiskelycka, vi hade en väldigt fin kväll i fjällen. Fjällvandringsindustrin fick mig att börja fundera på ett och annat. Vi hade knappt kommit in i hotell-lobbyn förrän en stor monter visade på "rätt klädsel". Sportshopen låg på andra sidan parkeringen, där kunde man köpa "rätt kläder" för vandring eller varför inte golf i Björkliden? Bengts och Elisabets semester nästa år är klar!!! Det kan nog vara ganska hippt att fjällvandra, men behöver naturligtvis inte vara det, man gör som man vill, men att det fanns en "rätt-kläd-industri" kring det förvånade.
Så började tillbakafärden. Vi åkte in i Jukkasjärvi, strax öster om Kiruna, ni vet där det finns ett ishotell. Det var naturligtvis inte något ishotell där nu. Sedvanliga kyrktitten. Vid sidan om kyrkan stod det "sami-handcraft", det hade vi sett många gånger, skulle vi göra ett sista besök innan vi lämnade Lappland? Vi gick in och detta besök skall vi sent glömma. Det visade sig vara ett litet samiskt utemuseum. Vid ingången stod en tältkåta där man hade café, öppen eld kaffe och vatten i kittlar som kokade över elden. En liten souvenirhylla med fina samiska saker, dyra, hur vågade de ha dem helt öppet? Två 5000 :-knivar hade blivit stulna fick vi strax veta. In genom öppningen kom 2 meter svensk norrlänning med stort skägg som vi genast kom i snack med. Vad han inte visste om samer var inte värt att veta, själv var han inte same, men strax kom hans medhjälpare, Jonas, tvättäkta same vars far har renar. Vi frågade och undrade och fick svar på allt vi ville veta och kom naturligtvis därifrån med både renfäll och renhorn, kastade lasso, plåtade renar och tittade runt lite. Vi svenskar är ju så rediga och lite av världsamvete stoltserar vi med, inte varit i krig på 200 år, så rediga så, fördömer både det ena och det andra världen över, men vår egen historia, hur samerna har behandlats står det märkligt lite i historieböckerna om. Besök Jukkasjärvi om ni har vägarna förbi!
Färden gick vidare, stopp för natten i Töre, där E10 möter E4.
I dag har vi som synes av rubriken kommit in i Finland. Vi är på en camping vid havet (Görel kallar förresten alla vatten för hav, när vi gick i skogen efter Kalix älv häromdagen sa hon, "jag ser havet"!) Vilken sandstrand! Man skulle kunna tro att vi är vid Skrea strand men vi är i höjd med Skellefteå! Det var skönt i vattnet. Här är en stor men mysig camping ett jättehotell och kontrasten mot Kirunafjällen kan knappast vara större.
lördag 4 augusti 2007
Lappland hela veckan lång!
Vänner!
Vi befinner oss i Lappland, inte alltid mobiltelefontäckning, inte alltid lätt att komma åt ett trådlöst nätverk, inte alltid lätt att komma åt en dator, men nu så! Vi är nu i Kiruna, på Kiruna camping, efter några gratisnätter i närheten av friluftsområden.
Var var vi senast, Arvidsjaur om jag minns rätt. Vi fortsatte sedan norrut till Jokkmokk, den mest deprimerande vägsträcka jag någonsin åkt, värre än t o m dagens gruvtur på 500 meter! Depressionen var nära, skog, myrar, skog, myrar, skog, myrar, regn, regn, regn, inte ens en ren som hoppade fram! Jag tänkte att jag kommer aldrig tillbaka till slätterna igen, jag kom på mig själv med att sitta och tänka på Skåne! Nåväl, vi kom till Polcirkeln, molnen lättade lite, vi beslutade att sätta ner bopålarna där för en natt och fiska i sjön som jag redan glömt namnet på. Dvs maken och flickorna fiskade, och ser man på maken drog upp en regnbåge och Agneta en abborre!!! Middagen fixad en dag till!
Jokkmokk bjöd på väldigt fint samemuseum och den sedvanliga kyrktitten. Vidare mot Gällivare där vi stod utanför Dundrets naturreservat i några nätter på två olika ställen, förmodligen har vi tjuvcampat på husvagnscampingen som är till för dem som tänker sig skidåkning, men det är ju inte så många som åker skidor på sommaren. Ingen upplysning fanns om eventuell avgift, så vi stod där med el och allt. Gällivare var en ganska trevlig liten ort, vi hamnade på en kvällsandakt i den mycket vackra lappkyrkan, en kvinnlig prästkandidat som sa helt rätt saker en onsdagkväll i juli!
Dundret var fantastiskt efter myrarna i regn!
Så vidare mot Kiruna som är mycket större än jag trodde, helt och hållet präglad av gruvorna Kiirunavaara och Loussavaara (numera stängd). Vi sörlänningar ska vara väldigt tacksamma över alla naturtillgångar här i norr, skogen och malmen, det ger oss mycket! Vi har varit nere i Kiirunavaara i dag, rätt läskigt att åka ner 500 meter med buss, men helt ok när man kom ner, intressant.
Kiruna kyrka - den hittills vackraste!
Glömde berätta om Porjus som också har en intressant historia, jag har säkert glömt mera, fisket i Kalixälven som kostade oss fyra fiskedrag men vi hade en härlig pick-nick i SOLEN!
I morgon drar vi vidare mot Abisko, sedan ska vi vända söderut igen.
Roligt med alla kommentarer, gott att veta att ni på slätterna följer oss.
Allt gott
Kerstin + 3
Vi befinner oss i Lappland, inte alltid mobiltelefontäckning, inte alltid lätt att komma åt ett trådlöst nätverk, inte alltid lätt att komma åt en dator, men nu så! Vi är nu i Kiruna, på Kiruna camping, efter några gratisnätter i närheten av friluftsområden.
Var var vi senast, Arvidsjaur om jag minns rätt. Vi fortsatte sedan norrut till Jokkmokk, den mest deprimerande vägsträcka jag någonsin åkt, värre än t o m dagens gruvtur på 500 meter! Depressionen var nära, skog, myrar, skog, myrar, skog, myrar, regn, regn, regn, inte ens en ren som hoppade fram! Jag tänkte att jag kommer aldrig tillbaka till slätterna igen, jag kom på mig själv med att sitta och tänka på Skåne! Nåväl, vi kom till Polcirkeln, molnen lättade lite, vi beslutade att sätta ner bopålarna där för en natt och fiska i sjön som jag redan glömt namnet på. Dvs maken och flickorna fiskade, och ser man på maken drog upp en regnbåge och Agneta en abborre!!! Middagen fixad en dag till!
Jokkmokk bjöd på väldigt fint samemuseum och den sedvanliga kyrktitten. Vidare mot Gällivare där vi stod utanför Dundrets naturreservat i några nätter på två olika ställen, förmodligen har vi tjuvcampat på husvagnscampingen som är till för dem som tänker sig skidåkning, men det är ju inte så många som åker skidor på sommaren. Ingen upplysning fanns om eventuell avgift, så vi stod där med el och allt. Gällivare var en ganska trevlig liten ort, vi hamnade på en kvällsandakt i den mycket vackra lappkyrkan, en kvinnlig prästkandidat som sa helt rätt saker en onsdagkväll i juli!
Dundret var fantastiskt efter myrarna i regn!
Så vidare mot Kiruna som är mycket större än jag trodde, helt och hållet präglad av gruvorna Kiirunavaara och Loussavaara (numera stängd). Vi sörlänningar ska vara väldigt tacksamma över alla naturtillgångar här i norr, skogen och malmen, det ger oss mycket! Vi har varit nere i Kiirunavaara i dag, rätt läskigt att åka ner 500 meter med buss, men helt ok när man kom ner, intressant.
Kiruna kyrka - den hittills vackraste!
Glömde berätta om Porjus som också har en intressant historia, jag har säkert glömt mera, fisket i Kalixälven som kostade oss fyra fiskedrag men vi hade en härlig pick-nick i SOLEN!
I morgon drar vi vidare mot Abisko, sedan ska vi vända söderut igen.
Roligt med alla kommentarer, gott att veta att ni på slätterna följer oss.
Allt gott
Kerstin + 3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)