Päron, polska och Vivaldi

Vänner!

Åter i vardagen! Till skillnad från min vän violasten Chrille som tydligen helt tappat skrivförmågan tänkte jag skriva idag igen!

I dag hade jag de underbara gull-ungarna i Musikminimalerna, förkortat Mumin, ett gäng härliga 6 och 7-åringar. Jag och vår diakon I och tant G har dem tillsammans och det är allt väldigt bra att vara tre! Vi leker, sjunger och talar om kyrkan med dem. Sångstunderna tillhör inte de mest koncentrerade som finns och jag undrar om de gillar det, men det gör de nog. För efter sångstunden rusar de till kuddar och dockvrå och annat och sjunger "Jag vill säga tack till Jesus"! Rubriken päron kommer från denna grupp. Vi både lekte och gjorde fruktsallad. En proppmätt liten unge ville ha mera päron!

Polska har jag i läxa, en att sjunga, en att arrangera! Ett trestämmigt arrangemang för SAB-kör. Självklart har jag min egen kyrkokör för ögon och öron när jag plitar med stämmor! Inte för hög B-stämma, det gillar inte A, osv! Ytterligare två arrangemang har det blivit, de får ligga till sig lite, tar en koll på dem i gen till helgen.

Och så Vivaldi som avslutning. Det går som hejsan! Idag fick vi en ny bassångare, det behöver vi! Jag saknar S o G, men de som är där kämpar på tappert, heder åt dem! Fin öppen klang i sopranerna, altarna klarar sig som vanligt nästan utan hjälp. Vi hade inte så mycket kontakt på hela övningen förrän ärkealten (OBS något väldigt fint!) C helt riktigt påpekade min felsjungning i basarnas text! Det är så svårt att få till rätt text samtidigt som man spelar och lyssnar och gör allt möjligt! Tenorerna kämpar på, inte lätt att vara tenor i barockmusik, men de är i alla fall två!

Nu ska det bli snarklådan! Jag säger som Jessica Gedin i Spanarna:

Morsning, korsning!

KO